rne Mattsson och Ingmar Bergman ville berätta något om sin tids Sverige i ”Hon dansade en sommar” och ”Sommaren med Monika”. Vilgot Sjöman ville väcka debatt och ruska om med ”491” och nyfikenfilmerna. Regissören Torgny Wickman och de andra bakom ”Ur kärlekens språk” ville upplysa och ge människor ett bättre sexliv.
Eftersom filmerna blev succéer både här och utomlands lyckades de också oavsiktligt förmedla bilden av Sverige som en syndens näste.
Under 70-talet verkar det som om ambitionsnivån faller en smula. Man nöjer sig med att roa och sexet plockas mest med som ett sätt att locka publik. Men det är allt som oftast etablerade filmmakare och skådespelare som står för hantverket.
”Avklädda svenska artister stövlar omkring muttrande och stönande i en gröt av synd och skam”, skrev Expressen om ”Vindingevals”. Det var den legendariske tv-mannen Åke Falck som gjorde filmen 1968 efter en roman av akademiledamoten Artur Lundkvist. I rollerna fanns Georg Rydeberg och Keve Hjelm. Georg Riedel gjorde musiken.
I ”Kyrkoherden” från 1970 drabbas filmens präst av en förbannelse utslungad av en häxanklagad på 1600-talet. Han får ett stånd som inte vill ge med sig men byns kvinnor försöker hjälpa efter bästa förmåga. Medverkande: Kim Anderzon, Cornelis Vreeswijk, John Elfström, Håkan Westergren, Magali Noël (som senare gjorde film med Fellini), Jarl Borssén, Arne Källerud och Lissi Alandh.
”Janne Loffe Carlsson + Christina Lindberg gökar loss” stod det på affischerna till ”Exponerad” från 1971. Andra medverkande: Heinz Hopf, Siv Ericks, Tor Isedal och Bert Åke Varg. Berndt Egerbladh och Ralph Lundsten skrev musiken.
Som pornografi är Justine och Juliette ungefär lika spännande som Barnen från Frostmofjället
1976 kom mjukporrfilmen ”I lust och nöd” med Ulf Brunnberg och Per-Axel Arosenius. Porr var alltså inte särskilt skämmigt under 70-talet och till och med den grövre varianten recenserades i dagstidningarna.
”Ljuv hårdporr i öfre Östermalmsmiljö”, skrev Expressen om ”Flossie”.
Svenska Dagbladets man var inte imponerad av ”Justine och Juliette”: ”Även om konkurrensen är hård ligger det nära till hands att utnämna Justine och Juliette till årets dummaste film. Som pornografi är Justine och Juliette ungefär lika spännande som Barnen från Frostmofjället.”
Expressen var mer glad i ”Fäbodjäntan” från 1978: ”Den största kultfilmen i svensk historia. Man måste ha sett den!”
Fast det där sista var inte sant.