Denna artikelserie publicerades ursprungligen 2015.

ven om filmen i Fez knappast kom att få någon större internationell uppmärksamhet har Den svenska synden spridits över världen via vita duken. Det har varit allt ifrån socialdrama à la Bergman över snustorr sexualupplysning till hårdporr spetsad med falukorv.

Men begreppet myntades i ett reportage av Joe David Brown i ansedda amerikanska magasinet Time i april 1955. Under rubriken ”Sin & Sweden” berättade han om det märkliga lilla landet i norra Europa.

”För tre år sedan orsakade biskoparna i den svenska lutherska kyrkan ett ramaskri när de varnade för synden i ett herdabrev om sexualmoral. Tonen var taktfull och lågmäld, de var överseende mot de som drabbats av ”köttets lustar”, brevet konstaterade i korthet att svenska kyrkan var emot preventivmedel, abort och promiskuitet, särskilt bland unga. I inget annat land skulle det här brevet orsakat annat än en krusning på ytan. Men i dagens Sverige, där den sociala ingenjörskonsten har blivit en egen religion och preventivmedel, aborter och promiskuitet – särskilt bland ungdomen – anses som okränkbara rättigheter, blev det en flodvåg av upprördhet. Pressen dundrade att biskoparna inte hade något med sådana saker att göra‚ folk bad dem sköta sina egna affärer och några anklagade dem till och med för att gå i katolska kyrkans fotspår.”

Han konstaterar att kyrkan är hårt styrd av staten och svenskarna gärna gifter sig och låter begrava sig i dess lokaler men att det är nästan folktomt under söndagsgudstjänsterna. Brown fortsatte:

”Vad nu än orsaken är så framstår sexualmoralen i Sverige som chockerande för en besökare. Statistiken visar att det finns 27 000 ogifta mödrar. Födelsetal på bara 110 000 i ett land med 7 000 000 invånare är bara det en fara för Sveriges framtid. (2013 föddes 113 593 barn i Sverige.) Hela 10 procent av de nyfödda är oäktingar. Varannan ogift kvinna som blir gravid gör abort. Allt hon behöver göra är att övertyga en socialarbetare om att ett barn skulle komma lite ”olämpligt”. Omkring 5 000 kvinnor, gifta och ogifta, läggs in på sjukhus varje år för laglig abort. En professor vid en av landets största kvinnokliniker blev anmäld för ”grymhet” sedan han sagt till en patient att aborten hon just skulle genomgå var samma sak som att mörda något av de barn hon redan hade.”

Så rullar det på. Brown kan berätta att en annan läkare fått på pälsen för att han påpekat att Sverige förlorar motsvarande ett regemente varje år på grund av aborterna. En ogift mamma tilläts kandidera till årets Lucia! Och sexualundervisningen i skolorna skulle få den mest vidsynte amerikan av blekna.

Det är förmodligen det där sista som fick Brown att göra sin expedition till den sexuella lössläppthetens frostiga tundra. 1955 blev nämligen Sverige först i världen med lagstadgad sexualkunskap i skolan.

Artikeln i Time krattade vägen. Så fort det skulle skrivas om sex, nakenhet, aborter, ungdomen nuförtiden eller en klåfingrig statsmakt dammades Sverige av. Varför leta nytt när det redan fanns ett exempel i arkivet?

Ett biobesök hade nog ytterligare förstärkt Browns intresse för vårt land. Fast det är tveksamt om han skulle ha hunnit se ”Hon dansade en sommar” innan han besökte Sverige. Den hade USA-premiär i New York 21 mars samma år. Filmen hade gått upp i Sverige redan 1951 och vållade uppståndelse både på hemmaplan och utomlands eftersom de båda huvudpersonerna Kerstin och Göran badar nakna och man ser hennes bröst i en lång scen.

Men det handlade inte så mycket om moralisk indignation som att nakenscenerna var sensuella. Filmen upplevdes inte som spekulativ och fick ett entusiastiskt mottagande. ”… hennes blygt blommande första stora förälskelse, är så rörande vackert att man blir alldeles betagen. En riktig, fin och vacker film”, skrev A Gunnar Bergman i AT. Hans kollega, signaturen Robin Hood i Stockholms-Tidningen hyllade regissören Arne Mattsson och tyckte att han regisserat kärleksscenerna ”… varsamt och förälskat. Stoffet faller aldrig av fjärilsvingarna.”

Även utanför Sveriges gränser var både kritiken och publiken betagen. I flera länder gjorde ”Hon dansade …” att censurens gränser för vad som var möjligt att visa vidgades. I Spanien totalförbjöds den visserligen men det var på grund av den mycket lite smickrande porträttet av den svavelosande prästen.

I USA hade censuren interna diskussioner. Kunde inte den sortens filmer uppmuntra till omoral och rent av brott? Nakenscenerna klipptes därför bort.

Här fanns alltså ett land i Europas utkant, oförstört av kriget med en industri som gick som tåget där alla kvinnor badade näck och ungarna fick lära sig om sex i grundskolan. Fascinerande!

Men var det bra eller dåligt?